Ruta noll

SPÅR III.

Jag sökte livet,
fann dig runt hörnet.

Prövade bryta mig loss,
och kastades tillbaka igen.

Regeringar ljuger

SANNING. Den fantastiske historikern Howard Zinn som skrivit ”Det amerikanska folkets historia” brukar använda sig av följande citat:

”Among all the things I´m going to tell you today about being a journalist, all you have to remember is two words: governments lie.”

Det är I. F. Stone, en grävande journalist med radikala sympatier, som citeras. Raderna upprepade Stone varje gång han talade till studenter på journalistskolor. Tänk om den svenska journalistkåren kunde lära sig – och arbeta utifrån – det faktumet!

Glidtackling

BANDITER. I dagens Aftonbladet läser jag om hur 19-årige Markus gjort sin hjälteinsats. Han har stoppat en bankrånare. Det var ingen match för Markus som helt enkelt tacklade omkull bankrånaren och höll fast honom tills polisen kom och plockade honom.

Härligt! Någon som tar sitt medborgaransvar på allvar, nu känner jag mig trygg. Eller inte.

Jag menar var i helvete är vi på väg. Vad är det för ett djävla skitsamhälle som driver en 59-årig – FEMTIONIO ÅRIG – man till en sådan desperation att han försöker råna en bankdjävel på ”en mindre summa pengar”?

Jag satsar mina stålar på utsliten kropp, förbrukad och utkastad. Inte lönsam längre. Tack för god insats, adjö. Hopplöshet, maktlöshet. Kanske en usel sjukpenning eller a-kassa som riskerar att sänkas till svältgränsen.

Samtdigt som direktörerna roffar åt sig. Politikerna smörjer kråset och medelklassen pekar finger. Där har vi banditerna. Glidtackling, någon?

Vem?

SPÅR II.

Det här är mitt liv.
Det här har varit mitt liv.

Men ska det alltid fortsätta,
eller är det nu någon annans liv?

Hammaren

SPÅR I.

Smärtans hammare bankar ut
det blanka stålet,
hammarslagen faller
ett efter ett.

Rustningen som formas
omsluter sig kring
mitt hjärta.

Aldrig mera svag,
aldrig mera sårbar.

Självbedrägeri

PROUDHON. Känd för sitt bevingade svar ”egendom är stöld” i boken ”Qu’est-ce que la propriété?” (Vad är egendom?) var Pierre-Joseph Proudhon en av de många franska radikalerna under 1800-talet.

Till en början utvecklades en vänskap och utbyte med Karl Marx, en vänskap som fick ett snabbt slut när Marx i ”Filosofins elände” som svar på Proudhons ”Eländets filosofi” formulerade ett skarpt angrepp på Proudhons utopism.

Men även vi icke-utopister kan gilla utopisters ståndpunkter. Som denna Proudhonska sanning uppskriven i Peter Weiss ”Notisböcker 1971-75″:

Revolutionen von oben: fegt självbedrägeri hos demagogerna, vilka tror sig främja revolutionen med maktens hjälp men alltid endast har fått den att gå bakåt. Regeringarna är tillsatta för att hålla världen i tukt och ordning, och ni kräver att de skulle utplåna sig själva för att skapa frihet. Det är omöjligt. Revolutioner måste verkställas av folkviljan.

Kan också läsas som en lärdom för den vänster som inte organiserar och uppviglar folkviljan utan tror slagen vinns i regeringar och på liberala debattsidor.