Pure Nina!

OMG. En av de absolut största är Nina Simone. Hon kombinerar allt man kan önska sig av en stjärna. Hon sjöng för och deltog i den sociala kampen som rasar i USA. En röst som ger oss lyssnare styrka, hopp och rysningar. Hon intar scenen med en enorm pondus och självklarhet – här är jag, hör min sång, agera på mitt budskap.

Det är omöjligt att välja bland hennes produktion av låtar. Det finns helt enkelt för många pärlor om kärlek och saknad, rasism och medborgarrätt, lycka och sorg, självständighet och kamp, den sociala revolutionen och förändringen som krävs för att vi alla ska kunna kalla oss fria.

En av de bästa är iallafall I wish I knew how it would feel to be free.

I wish I knew how it would feel to be free
I wish I could break all the chains holding me
I wish I could say all the things that I should say
Say ‘em loud say ‘em clear
For the whole wide world to hear

I wish I could share
All the love that’s in my heart
Remove all the bars that keep us apart
And I wish you could know how it feels to be me
Then you’d see and agree that every man should be free

I wish I could be like a bird in the sky
How sweet it would be if I found I could fly
Well I’d soar to the sun and look down at the sea
And I’d sing ‘cos I know how it feels to be free

I wish I knew how it would feel to be free
I wish I could break all the chains holding me
And I wish I could say all the things that I wanna say

Say ‘em loud say ‘em clear
For the whole wide world to hear
Say ‘em loud say ‘em clear
For the whole wide world to hear
Say ‘em loud say ‘em clear
For the whole wide world to hear

One love one blood
One life you’ve got to do what you should
One life with each other
Sisters, brothers

One life but we’re not the same
We got to carry each other
Carry each other
Whoah Whoah Whoah Whoah Whoah …

I wish I knew how it would feel to be free
I wish I knew how it would feel to be free

———-
UPPDAERING: Ovan ser du en annan av Nina Simones pärlor. Njut.

Federley i konkurs

SKADEGLÄDJE. Det sägs ju att den enda sanna glädjen är skadeglädjen. Idag kan jag intyga att det stämmer. När mannen som personifierar nyliberalism i Sverige och leder de anti-fackliga krafterna mot nya bottennapp kan man inte annat än att känna ett litet sting av glädje när det går åt helvete med besked.

Efter två månader var det väl inte lika mycket mediaglamour över det hela så då bestämde kompanjonerna sig för att sälja utan att hitta lyckas hitta en köpare. Efter ytterliggare någon månad så visade det sig att företaget var konkursfärdigt.

Herr Federleys trovärdighet inom sådana områden som företagande, arbetsrätt och fackliga rättigheter borde väl med all rimlighet undergrävas av detta. Men, men det är väl så att borgerligheten behöver sin pitt-bull för att röja väg för attackerna på arbetarnas rättigheter. Så det lär väl komma mer.

Idag passar jag dock på att lägga en ciderflaska på kylning för att till middagen ikväll utbrista i en skål, skål skadeglädjen, den enda sanna glädjen.

UPPDATERING: Nu skriver också SVD och DN om hela denna sorglustiga affär. I väntan på att de ska gräva vidare i soppan och ge det samma utrymme som när Federley behagar att ge sig ut på sina korståg mot fackföreningsrörelsen får man läsa Jinges utmärkta lilla elakhet.