SPÅR VII.
Stålet omslöt mitt hjärta.
Hammarslagen föll
ett efter ett.
Svärtan släckte,
drog ner och krympte.
Lite mera böjd,
lite mera trött.
Men hjärtat vibrera,
fortsatte pulsera.
Strålen hitta igenom,
det ogenomträngliga.
Pumpa vidare,
fortsätt slå.
Bryt upp stålet,
låt hammaren vila.
Sårbar igen.
2 svar so far ↓
Jesper Weithz // måndag, 7 april, 2008 vid 10:38 e m |
Han är inte bara organisatör. Han är poet också. Modigt av dig. Keep up!
Daniel // tisdag, 8 april, 2008 vid 6:42 f m |
Tack Jesper, lite skräckslagen är jag dock.