FRÅGANDE. Jag läser ledaren i dagens Sydsvenskan om Vänsterpartiet och KKH igen. Och igen. Och en gång till. Men jag måste säga att jag fattar inte. Jag fattar inte hur de kan bortse från att vår argumentation kring konserthusfrågan handlar just om kultur och vilken felprioritering denna satsning på ett skrytbygge är. Hur mycket bättre satsningar man faktiskt skulle kunna göra för dessa miljoner på just kulturverksamheten.
Jag kan av detta dra slutsatsen att de antingen inte förstått vad vi skrivit och sagt i debatten – eller att de aktivt väljer att inte förstå utan istället förminska, misstolka och snävt välja i våra argument för att det ska passa deras världsbild i frågan.
Jag tror att läsaren är klokare än så och själv kan bedöma genom att läsa vårt inlägg på aktuella frågor publicerad i Sydsvenskan den 27e oktober. Där kan läsaren notera exempelvis dessa stycken:
Vänsterpartiet värnar i första hand kulturens verksamhet och detta projekt är inte en satsning på kulturens verksamhet utan ett prestigebygge för stadens ekonomiska och politiska elit.
Delar av dessa pengar skulle istället kunna användas för att förstärka Malmös kulturliv, såväl institutioner som Malmö symfoniorkester, MSO, och Malmö stadsteater som det fria kulturlivet. Eller varför inte till ett nytt konstmuseum?
Idag lägger vi cirka 23 miljoner kronor på verksamhetsstöd till det fria kulturlivet, 15 miljoner till studieförbunden, 30 miljoner på kulturskolan, 10 miljoner på kultur för barn och unga och cirka 90 miljoner på stadsbiblioteket med all dess verksamhet och innehåll.
Tänk den svindlande tanken att vi istället för att satsa på ett fruktansvärt dyrt konserthus – notera att pengarna enbart går till hyra och drift av själva huset, inte en krona till verksamheten – kunde låta alla dessa viktiga verksamheter få en del av de 30 miljonerna. Då skulle vi kunna prata om ett verkligt kulturlyft för Malmö.
Idag har vi författat en repik på Sydsvenskans ledare som jag hoppas publiceras i morgondagens Sydsvenskan. Så här blev den:
Bredd snarare än elit – välfärd före lyx
På ledarplats kunde man i tisdags läsa att Malmö Stads satsning på att bygga en konsertanläggning för en årlig hyra på i runda slängar 50 miljoner är en nödvändig satsning, som kommer att locka den kreativa klassen till staden. I samma artikel kan man få uppfattningen att Vänsterpartiet säger nej till husprojektet för att vi inte förstår värdet av kultur. Men det är helt uppenbart att ledarskribenten varit sig läst vår debattartikel eller lyssnat på debatten alternativt gör sig dum och inte vill förstå.
För det är ju just precis tvärtom. Eftersom vi förstår värdet av kultur, både som någonting nödvändigt i sig för ett livskraftigt och demokratiskt samhälle men också för att skapa en attraktiv stad. Eftersom vi förstår att det är bredden och mångfalden av kultur som skapas i vårt fria kulturliv och i våra fantastiska institutioner. Eftersom vi vill satsa mer på kulturen och kulturens innehåll i Malmö – det är ju just därför vi säger nej till det ekonomiskt våghalsiga och dumdristiga i att bygga detta hus som innebär över 30 miljoner mer i årliga driftskostnader för själva huset än vad ett helt nytt konserthus i toppklass hade behövt kosta oss skattebetalare. Om det inte hade varit sammankopplat med kongress- och hotellkomplexet.
Resurserna är begränsade såväl till kulturen som till annan välfärd. Vi måste prioritera stenhårt för att få ut mesta möjliga ur varje skattekrona. Denna satsning – är i grund och botten inte en satsning på MSO eller den symfoniska verksamheten – utan på ett prestigebygge för att man så gärna vill få till kongressanläggningen och hotellkomplexet. Vi i Vänsterpartiet väljer hellre att satsa på bredden i Malmös kulturliv. Vi vill använda pengarna till att satsa mer på det fria kulturlivet, på stadens institutioner som MSO och stadsteatern, stadsbiblioteket, kulturskolan och barn och ungas rätt till kultur för att nämna några saker.
2011 blev Malmö utsedd till årets kulturstad. Motiveringen från SKTF handlade bland annat om den bredd som kulturen i Malmö uppvisar. Det är bredden och brokigheten vi i Vänsterpartiet värnar när vi gör kulturpolitik. Vi vill se till att de verksamheter och människor som gör att Malmö glöder och att människor är stolta över sin stad, vill verka i den och bo kvar eller för den delen flyttar till den får de nödvändiga resurser de behöver. Vi vill ha ett kulturliv för fler än den så kallade kreativa klassen.
Kommunfullmäktiges majoritet har röstat för ett nytt, lyxigt skrytbygge för stadens ekonomiska och politiska elit. Risken med detta är att man bygger ett fint hus till en hutlös summa, men väljer att inte satsa på kulturens innehåll. Nu kommer vi att få en lyxig konsertanläggning; frågan är vad vi får mer? Och vad är det vi väljer att inte satsa på?
Daniel Sestrajcic (V) kulturkommunalråd
