KOMPASS. Sestrajcic Universum är inte mycket till en levande blogg. Anledningen är enkel. Uppenbarligen finns det en och annan som läser den. Det gör mig skräckslagen.
Senast häromdagen sa en mycket trevlig kamrat ”så du har en blogg” utan någon som helst värdering i konstaterandet. Lite generat sa jag ”nja, jag skriver fast jag vill inte att någon ska läsa det”. Vilket ju onekligen är lite paradoxalt. Bloggen som fenomen i sig är väl någon form av exhibisionism och vilja att bli läst av andra. Samtidigt är det ett ställe att samla sina tankar på. Ett ställe man kan återkomma till och på ett enkelt sätt läsa sina egna trevande och ofullkomliga texter. En del patetiska, andra kanske något bättre.
I hela mitt liv har jag velat få ner mina tankar. I hela mitt liv har oftast mina tankar stannat i huvudet. Ibland har jag gjort ansatser och påbörjat nedtecknandet och ofta har det lika abrupt avbrutits som det påbörjats. Någon gång har jag faktiskt lyckats svettas fram riktiga artiklar till riktiga tidningar och ibland har de fatkistkt blivit bra som exempelvis den här eller mina korta artiklar till Yelah från demonstrationerna mot G8 i Genua 2001.
När jag började blogga så var det enbart för mig själv. Jag ville inte bli läst av någon annan. Jag ville hålla det undan för världen och enbart behålla det för mig. Så nu har jag alltså två alternativ: återigen lägga ner skrivandet och låta tankarna stanna i huvudet eller helt enkelt ta tag i tjurens horn och skriva regelbundet med vetskap om att texterna kommer att läsas och granskas av andra.
Jag har bestämt mig för det andra alternativet. Men ber dig som eventuellt läser mina texter ha överseende med att de inte är de skarpaste, inte heller de fyndigaste eller bäst formulerade – ni vet allt det där man vill vara. De försöker vara sanna, de försöker vara mina ocensurerade tankar. De gör med andra ord inte anspråk på att vara något annat än just det.
Du som läser får mycket gärna droppa en rad eller två, när jag ändå bestämt mig för att bli läst så är kommunikationen väsentlig för mig.
