Pure Nina!

OMG. En av de absolut största är Nina Simone. Hon kombinerar allt man kan önska sig av en stjärna. Hon sjöng för och deltog i den sociala kampen som rasar i USA. En röst som ger oss lyssnare styrka, hopp och rysningar. Hon intar scenen med en enorm pondus och självklarhet – här är jag, hör min sång, agera på mitt budskap.

Det är omöjligt att välja bland hennes produktion av låtar. Det finns helt enkelt för många pärlor om kärlek och saknad, rasism och medborgarrätt, lycka och sorg, självständighet och kamp, den sociala revolutionen och förändringen som krävs för att vi alla ska kunna kalla oss fria.

En av de bästa är iallafall I wish I knew how it would feel to be free.

I wish I knew how it would feel to be free
I wish I could break all the chains holding me
I wish I could say all the things that I should say
Say ‘em loud say ‘em clear
For the whole wide world to hear

I wish I could share
All the love that’s in my heart
Remove all the bars that keep us apart
And I wish you could know how it feels to be me
Then you’d see and agree that every man should be free

I wish I could be like a bird in the sky
How sweet it would be if I found I could fly
Well I’d soar to the sun and look down at the sea
And I’d sing ‘cos I know how it feels to be free

I wish I knew how it would feel to be free
I wish I could break all the chains holding me
And I wish I could say all the things that I wanna say

Say ‘em loud say ‘em clear
For the whole wide world to hear
Say ‘em loud say ‘em clear
For the whole wide world to hear
Say ‘em loud say ‘em clear
For the whole wide world to hear

One love one blood
One life you’ve got to do what you should
One life with each other
Sisters, brothers

One life but we’re not the same
We got to carry each other
Carry each other
Whoah Whoah Whoah Whoah Whoah …

I wish I knew how it would feel to be free
I wish I knew how it would feel to be free

———-
UPPDAERING: Ovan ser du en annan av Nina Simones pärlor. Njut.

Isaksson

CITAT. När jag städade igenom mina bokhyllor häromdagen insåg jag att jag en gång i tiden samlat på citat. Jag hittade en liten svart bok där jag skrivit ner kortare textstycken och meningar som påverkade mig på ett eller annat sätt.

Bland alla citat hittar jag bland annat ett par av läkaren, aktivisten och filmrecensenten Hans Isaksson. Ni vet han som gav ut den grymma pocketen 24 lögner i sekunden med samlade filmrecensioner. Han sätter alltid in filmen i sitt rätta sociala, politiska och historiska sammanhang. Hans Isaksson gjorde det långt innan det åter var på modet att faktiskt se det politiska innehållet i de filmer som Hollywod ständigt pumpat ut. Dessutom är han alltid underhållande och fyndig.

Under en period i Ung Vänster jobbade vi mycket med att använda filmen i vårt politiska arbete. På kurser, ordna filmfestivaler, på vår socialistiska festival med mera. Hans var en ständigt återkommande gäst och han var lika kul att lyssna på som att läsa.

I detta citat kommenterar Hans Philip K Dicks bok ”Androidernas drömmar” som sedan blev filmen ”Blade runner”.

Dicks androider liknar också intill förväxling de psykopatiska androider som för näringslivets räkning redan idag masstillverkas, till exempel på Handelshögskolan vid Sveavägen. (…) De hade dock den försonande egenskapen framför dessa senare, att de genomgående var intelligenta och framför allt att deras livslängd av tekniska skäl var inskränkt till sju år (i och för sig påminnande om en juppies livscyckel).

Hans Isaksson, ur FiB/Kulturfront nr 12/1994