GRYM. Rodrigo Plás långfilmsdebut är ett knytnävsslag rakt i solarplexus på det samhälle som slits sönder av klasskonflikter, rädsla och hat. Ett samhälle som tillåter en allt mer berikad medelklass skapa sig sina egna hermetiskt tillslutna och övervakade områden med egna rättigheter och bestämmelser som skapar en rent ut sagt facistoid stämning när medborgargardet tar lagen i sina egna händer.
Platsen är Mexico City närmare bestämt La Zona en ”gated community” för den rikare delen av stadens medelklass – arkitekter, gynekologer och revisorer. Murarna är skyhöga, kameror bevakar varje gata och hus för att trygga invånarna från den hotande omgivningen illustrerad av kåkstaden som växer alldeles inpå murarna. När stormen slår ut elektriciteten och skadar muren ser tre tonårsgrabbar sin möjlighet att fixa lite stasch genom att ta sig genom muren till det närmaste huset och omfördela en del av rikedomen. Men räden går fel: husets ägarinna och två av pojkarna möter döden, så även en vakt som påstås ha begått självmord. Den tredje pojken, den oskyldige Miguel, befinner sig på flykt innanför murarna. När poliskommisarie Rigoberto snabbt inser att zonens ledande män och kvinnor ljuger om vad som hänt innanför murarna ser de zonens unika status hotad. Grannskapets medborgargarde piskar upp stämningen för att jaga rätt på Miguel som måste röjas ur vägen som det odjur och mördare han är…
Rodrigo Plá lyckas berätta en politiskt intensivt laddad historia om en verklighet som redan är här i många delar av världen och med stormsteg närmar sig även vårt lilla hörn av jorden. Detta gäller inte minst när han skärskådar de normer och värderingar som skapas av en bildligt och bokstavligt talat instängd och isolerad klass som tror sig vara moraliskt ledande men i själva verket är den korrumperande och där barbariet ligger under ytan. Såväl hos de konservativa som de liberala villaägarna i zonen, liksom hos både männen och kvinnorna. Den klaustrofobiska skräcken och de paranoida stämningar som växer fram i området som satts under press driver filmen framåt och skildras fantastiskt bra av de starka individuella och kollektiva skådespelarinsatserna lika mycket som av det skickliga visuella berättandet.
Historiens många spännande och oväntade vändningar rör sig snabbt framåt mot den grymma upplösningen som knyter ihop säcken i denna dynamit till film som sätter fingret på flera djupa samhällsproblem som vi utsätts för i en skenande kapitalism där varje familj och grannskap ska se efter sig själv. Inga utvägar på samhällsproblemen presenteras i filmen och det är tacksamt att regissören inte väljer den enkla vägen ut med en liberal hjälte som rider in på sin vita springare. Konsekvenserna av det existerande samhällsprojektet dras fullt ut och det speglar i slutändan hur medelklassen faktiskt gräver sin egen grav och hur ett fascistiskt tänkande kan få gödas i myllan av och kring en rädd och hotad klass.
Se filmen, det är faktiskt ett litet mästerverk.
——————-
La Zona
Rodrigo Plá (regi)
Daniel Giménez Cacho, Maribel Verdú, Alan Chávez, Daniel Tovar (skådespelare)
Mexiko, 2007
