SNYGGASTE. I vårt gäng finns många duktiga grafiker. En del har det som yrke, andra kommer att ha det som yrke och ytterligare någon har det som avancerad hobby. Affischkonsten har alltid varit en av vänsterns starka grenar.
Därför är det kul att se Gregory´s 1 maj affisch som är så snygg att man vill ha den på väggen. Av en mesig och ganska taskig 1 maj-paroll har han med Vänsterpartiets Malmös 1 majkommitté lyckats göra en av de snyggare affischerna på länge. För att även ni utanför Malmö ska få se den kommer den här.
ps Den uppmärksamme noterar att Lars Ohly är huvudtalare och Advance Patrol akten som förstärks av mitt eget favoritband Driz and The Alarms. ds
FEST. De jordlösas rörelse i Brasilien – MST – är en fantastisk rörelse som på allvar ger en betydelse åt den kollektiva kampen och betydelsen av att vara en social rörelse självständig från det politiska etablissemanget som så lät sviker sina rötter och sina löften.
Vi är många som imponerats av rörelsen, dess kamp och dess företrädare. Själv har jag i flera år varit involverad i stödarbetet till MST bland annat genom Ung Vänsters solidaritetskampanj 2003.
I Malmö-Lund har en stödgrupp för MST återigen dragits igång med en blandad skara människor, själv tänkte jag haka på och hjälpa till efter bästa förmåga. En av de första aktiviteterna vi gör tillsammans med UBV, KLIMAX, MANA och Vänsterpartiet är stödfesten på 1 maj på Bodoni.
Alla pengar går oavkortat till MST-projektet inom området audovisual. Så förutom att det lär bli en schysst kväll med bra musik och dans så går pengarna till något så bra som MST.
Se till att närvara och vara på plats i god tid eftersom Bodonis lokaler inte sväljer massorna.
ps Under hela dagen kommer UBV och MST stödgrupper att samla pengar till projektet i såväl Vänsterpartiets 1 maj-tåg som i syndikalisternas tåg. ds
NOTE TO MYSELF. Jag återfann anteckningsboken för mitt partiengagemang som varit borta ett par månader. Där fann jag nedanstående noteringar som jag ber att få återkomma till när mer tid finns för att skriva om det.
Under tiden kan jag rekommendera alla att läsa den debatt som America Vera Zavala förtjänstfullt startade i Flamman för några veckor sedan. So far inlägg av America, Emil Berg och John Hörnqvist, men det kommer förhoppningsvis många, många fler inlägg i en för vänstern avgörande diskussion.
Vänsterns kris
1. Frånvaron av diskussionen
2. Frånvaron av politiskt projekt utöver 2010
3. Frånvaron av ett inspirerande ledarskap (obs! ej att förväxla med partiledaren – ledarskapet är bredare och kollektivt)
4. Frånvaron av satsning på bygget av organisation på basplanet och långsiktigt rörelsebyggande
5. Frånvaron av opinionsbildande alternativa projekt underifrån
6. Frånvaron av levererat resultat
7. Frånvaron av optimistisk kollektivt djävlar anamma
8. Frånvaron av företrädare från topp till botten
9. Frånvaron av verkliga studier
10. Frånvaron av ett verkligt utomparlamentariskt arbete som syftar vidare
11. Centraliserad decentralisering
12. Det vi gjort och inte gjort under 12 års regeringsunderlag till socialdemokraterna
Det finns tecken på att vissa saker håller på att bli bättre – men vi är långt ifrån en vänster värd namnet.
INSPIRATION. I fredags greps sju isbjörnar vid Malmö Airport (Sturup). Sju modiga isbjörnar som vågade säga ifrån och göra något åt den skenande klimatproblematiken. En liten symbolisk aktion för att ifrågasätta inrikesflyget genomförd av Klimax.
All heder åt dessa isbjörnar inte enbart för att de sätter sökarljuset på inrikesflyget som en riktig klimatbov men också för att de återupprättar en aktionsform som sedan 9/11 2001 satts på undantag: den civila olydnaden. Den sjuka behandlingen som innebar att de var tvungna att sitta inspärrade i över två dygn, misstänkta för luftfarts sabotage, kommer inte hindra nya krater från att inspireras.
Nu mer än någonsin behöver vi en radikal klimatrörelse som organiserar alla de människor som insett och förstått att vi inte kan spela hazard med våra liv eller planet för den kortsiktiga profitens skull.
Tack för utmaningen och inspirationen. Nästa gång är jag en av isbjörnarna.
UPPDATERING: Vi som bor i Malmö kan redan den 25e februari delta i byggandet av en ny radikal miljörörelse. Klimax kallar till Klimatkrock och bland annat min Vänsterpartiförening har ställt sig bakom och mobiliserar till deltagande.
BRINNER. Min morsa är grekisk-ortodox. Farsan katolik. Morsans nuvarande man muslim. De är väl alla mer eller mindre troende i den betydelsen att de skulle svara ja på frågan om gud finns. Dock inte så troende att de läser bibeln alternativt koranen regelbundet. Inte heller besöker de tempel där han bör visas tillbörlig vördnad med någon större entusiasm.
När jag var liten bodde jag en månad varje sommar hos en sommarmamma. Hon var vår extra-mamma på landet och tog hand om mig och min bror Robert på somrarna och stöttade min mamma under resten av året. Vi var väl en sådan där projekt-familj som bodde i betongen och saknade egna medel för att ha en bra semester eller för den delen få se kossor. Jag älskade min sommarmamma Lillemor och hennes mamma Eva och Hasse som flörtade med Lillemor.
Hon var präst i svenska kyrkan. Vi fick barnens bibel, följde med på dop, gudstjänster och bröllop. Vi bad morgon- och kvällsbön, vi tackade gud för maten. Med Lillemor var jag på min enda semester i husvagn och åkte till Liseberg, vi såg på familjen Macahan, lyssnade på Björn Afzelius för första gången och åt på restaurang någon gång.
Jag minns Lillemor som en radikal präst med båda fötterna på jorden. Livsglad, omtänksam och med en enorm människokärlek. Jag är övertygad om att hon var en av dem som gjorde mig vänster. Hon har påverkat många av mina moraliska koder.
Men jag blev själv inte kristen, inte troende på något annat sätt heller. Det var säkert många saker som bidrog till det. Bland annat ett pingstkyrkeläger en kompis fick med mig på och efterspelet till det (de är galna!). Jag blev agnostiker och vandrade vidare till att bli ateist och bara för ett par år sedan lämnade jag den svenska kyrkan.
Idag döptes Albin, min bror Roberts son, i en liten kyrka i Lönsboda. Dopet var en del av en gudstjänst. Jag har alltså ägnat upp emot en och en halv timme med att lyssna på en präst – vilket ju inte behöver vara fel. Jag gillar kyrkorummet som sådant och besöker ofta kyrkor när jag är ute och reser.
Men jag måste ändå konstatera följande: prästen lyckades återuppväcka min slumrande ateism och få den att brinna igen. Stackars alla församlingsbor som tvingas stå ut med dessa trista, reaktionära, mässande präster som drar skam över det som skulle kunna vara en radikal kyrka med många anhängare om alla var som min sommar-mamma Lillemor.
UNDERMÅLIG. På väg till personaldagarna i torsdags läste jag en skrattretande artikel om företags etik-arbete. Speciellt roligt blev det ju att just SKANSKA användes som exempel. Ett av de värsta och absolut sämsta företagen vad gäller etik. Vid fikabordet skrattade vi hejdlöst åt artikeln och fick fram papper och penna för att skriva en kortis till Metros insändarsida. Den har så vitt jag kan se inte publicerats men jag återger den här för massorna…:-)!
”Vi läste i dagens Metro (24/1) artikeln om ”Etik på jobbet en ny trend”. Vi kan konstatera att rubrik-sättaren har helt rätt – det är enbart en trend utan verklig substans. Bristen på etik gör det nödvändigt att ha så kallade etikregler. Vi läser vidare i artikeln att Anna Wenner från Skanska presenterar de fyra nollorna, vägledande för Skanskas etikarbete. Som vi känner Skanska handlar det snarare om de nio nollorna – miljardvinster före etiken!
Pontus, Daniel, Markus, Margareta och Åke medlemmar i UBV Latinamerika.”
TILLSAMMANS. I klimatalarmismens tidevarv när kvällspressen, marknaden och borgerligheten försöker kapa klimatfrågan och ”rädda” situationen med business as usual, då är det en grym känsla att få se en radikal klimatrörelse skapas. Människor vallfärdade till vänsterns klimataktivismmöte med journalisten Andreas Malm som talade kring sin bok ”Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent”. En bra bit över 100 personer mötte upp för att lyssna och debattera.
När en mångfacetterad diskussion där engagerade inlägg om behovet att stödja rörelsernas arbete i syd varvas med eftertänksamma frågor om varför vi över huvud taget ska tillåta produktion som inte är ekologisk och hur vi skapar en massrörelse underifrån som kombinerar aktivismen med de som inte har möjlighet att delta i den direkta aktionen utspelar sig då har vi kommit längre.
Inte på länge har vi sett en fråga med sådan sprängkraft och utmaning mot det kapitalistiska systemet så snabbt etablera sig i människors medvetande och ställa frågorna hur och varför.
Så när kapitalet försöker göra klimatångesten privat är det dags att byta ut jag mot vi, du mot kollektivet, det individuella mot samhället.
SVÄNG OM. Kanske inte en hit på dansgolven? Men riktigt rolig och framsynt är den iallafall skriven kort efter 11 september. I Sverige gjorde vänstern och anti-krigsrörelsen kopplingen och blev beskyllda för amerikahat av den liberala pressen med P M Nilsson i spetsen.
OMG. En av de absolut största är Nina Simone. Hon kombinerar allt man kan önska sig av en stjärna. Hon sjöng för och deltog i den sociala kampen som rasar i USA. En röst som ger oss lyssnare styrka, hopp och rysningar. Hon intar scenen med en enorm pondus och självklarhet – här är jag, hör min sång, agera på mitt budskap.
Det är omöjligt att välja bland hennes produktion av låtar. Det finns helt enkelt för många pärlor om kärlek och saknad, rasism och medborgarrätt, lycka och sorg, självständighet och kamp, den sociala revolutionen och förändringen som krävs för att vi alla ska kunna kalla oss fria.
En av de bästa är iallafall I wish I knew how it would feel to be free.
I wish I knew how it would feel to be free
I wish I could break all the chains holding me
I wish I could say all the things that I should say
Say ‘em loud say ‘em clear
For the whole wide world to hear
I wish I could share
All the love that’s in my heart
Remove all the bars that keep us apart
And I wish you could know how it feels to be me
Then you’d see and agree that every man should be free
I wish I could be like a bird in the sky
How sweet it would be if I found I could fly
Well I’d soar to the sun and look down at the sea
And I’d sing ‘cos I know how it feels to be free
I wish I knew how it would feel to be free
I wish I could break all the chains holding me
And I wish I could say all the things that I wanna say
Say ‘em loud say ‘em clear
For the whole wide world to hear
Say ‘em loud say ‘em clear
For the whole wide world to hear
Say ‘em loud say ‘em clear
For the whole wide world to hear
One love one blood
One life you’ve got to do what you should
One life with each other
Sisters, brothers
One life but we’re not the same
We got to carry each other
Carry each other
Whoah Whoah Whoah Whoah Whoah …
I wish I knew how it would feel to be free
I wish I knew how it would feel to be free
———- UPPDAERING: Ovan ser du en annan av Nina Simones pärlor. Njut.
SKADEGLÄDJE. Det sägs ju att den enda sanna glädjen är skadeglädjen. Idag kan jag intyga att det stämmer. När mannen som personifierar nyliberalism i Sverige och leder de anti-fackliga krafterna mot nya bottennapp kan man inte annat än att känna ett litet sting av glädje när det går åt helvete med besked.
Efter två månader var det väl inte lika mycket mediaglamour över det hela så då bestämde kompanjonerna sig för att sälja utan att hitta lyckas hitta en köpare. Efter ytterliggare någon månad så visade det sig att företaget var konkursfärdigt.
Herr Federleys trovärdighet inom sådana områden som företagande, arbetsrätt och fackliga rättigheter borde väl med all rimlighet undergrävas av detta. Men, men det är väl så att borgerligheten behöver sin pitt-bull för att röja väg för attackerna på arbetarnas rättigheter. Så det lär väl komma mer.
Idag passar jag dock på att lägga en ciderflaska på kylning för att till middagen ikväll utbrista i en skål, skål skadeglädjen, den enda sanna glädjen.
UPPDATERING: Nu skriver också SVD och DN om hela denna sorglustiga affär. I väntan på att de ska gräva vidare i soppan och ge det samma utrymme som när Federley behagar att ge sig ut på sina korståg mot fackföreningsrörelsen får man läsa Jinges utmärkta lilla elakhet.
