Tillsammans ut på 1 maj

SNYGGASTE. I vårt gäng finns många duktiga grafiker. En del har det som yrke, andra kommer att ha det som yrke och ytterligare någon har det som avancerad hobby. Affischkonsten har alltid varit en av vänsterns starka grenar.

Därför är det kul att se Gregory´s 1 maj affisch som är så snygg att man vill ha den på väggen. Av en mesig och ganska taskig 1 maj-paroll har han med Vänsterpartiets Malmös 1 majkommitté lyckats göra en av de snyggare affischerna på länge. För att även ni utanför Malmö ska få se den kommer den här.

ps Den uppmärksamme noterar att Lars Ohly är huvudtalare och Advance Patrol akten som förstärks av mitt eget favoritband Driz and The Alarms. ds

Stödfest för de jordlösa – 1 maj på Bodoni

FEST. De jordlösas rörelse i Brasilien – MST – är en fantastisk rörelse som på allvar ger en betydelse åt den kollektiva kampen och betydelsen av att vara en social rörelse självständig från det politiska etablissemanget som så lät sviker sina rötter och sina löften.

Vi är många som imponerats av rörelsen, dess kamp och dess företrädare. Själv har jag i flera år varit involverad i stödarbetet till MST bland annat genom Ung Vänsters solidaritetskampanj 2003.

I Malmö-Lund har en stödgrupp för MST återigen dragits igång med en blandad skara människor, själv tänkte jag haka på och hjälpa till efter bästa förmåga. En av de första aktiviteterna vi gör tillsammans med UBV, KLIMAX, MANA och Vänsterpartiet är stödfesten på 1 maj på Bodoni.

Alla pengar går oavkortat till MST-projektet inom området audovisual. Så förutom att det lär bli en schysst kväll med bra musik och dans så går pengarna till något så bra som MST.

Se till att närvara och vara på plats i god tid eftersom Bodonis lokaler inte sväljer massorna.

ps Under hela dagen kommer UBV och MST stödgrupper att samla pengar till projektet i såväl Vänsterpartiets 1 maj-tåg som i syndikalisternas tåg. ds

Vänsterns kris

NOTE TO MYSELF. Jag återfann anteckningsboken för mitt partiengagemang som varit borta ett par månader. Där fann jag nedanstående noteringar som jag ber att få återkomma till när mer tid finns för att skriva om det.

Under tiden kan jag rekommendera alla att läsa den debatt som America Vera Zavala förtjänstfullt startade i Flamman för några veckor sedan. So far inlägg av America, Emil Berg och John Hörnqvist, men det kommer förhoppningsvis många, många fler inlägg i en för vänstern avgörande diskussion.

Vänsterns kris

1. Frånvaron av diskussionen

2. Frånvaron av politiskt projekt utöver 2010

3. Frånvaron av ett inspirerande ledarskap (obs! ej att förväxla med partiledaren – ledarskapet är bredare och kollektivt)

4. Frånvaron av satsning på bygget av organisation på basplanet och långsiktigt rörelsebyggande

5. Frånvaron av opinionsbildande alternativa projekt underifrån

6. Frånvaron av levererat resultat

7. Frånvaron av optimistisk kollektivt djävlar anamma

8. Frånvaron av företrädare från topp till botten

9. Frånvaron av verkliga studier

10. Frånvaron av ett verkligt utomparlamentariskt arbete som syftar vidare

11. Centraliserad decentralisering

12. Det vi gjort och inte gjort under 12 års regeringsunderlag till socialdemokraterna

Det finns tecken på att vissa saker håller på att bli bättre – men vi är långt ifrån en vänster värd namnet.

Om behovet

LIVSMÖNSTER. Jag vet inte om det har att göra med att jag blir äldre. Eller bara att jag är lite envis så där i största allmänhet. Men ju mer tiden går och mina tankar och funderingar kring hur ett bra liv ska levas desto centralare blir begreppen delaktighet, kollektivism och självförvaltning. Ett samhälle som både kan kombinera den stora stadens alla fördelar i form av buller, bång, anonymitet och möjlighet att se, göra och röra vid allt med det lilla samhällets charm och trygghet i form närhet, förtroende, delandet och fördelandet av arbetsuppgifter. Ett samhälle där vi löser gemensamma problem tillsammans, där livslånga relationer utvecklas och värdet av att vara människa bland andra människor kommer till sin rätt.

Jag antar att det inte är så konstigt att det inte finns mer av den varan, trots att troligtvis hundratusentals om inte miljoner människor i Sverige egentligen eftersträvar ett liv lite mindre styrt av pengarna, lite mindre styrt av stressen, lite mindre styrt av tiden och karriärhetsen. Ett liv som väljer arbetsgemenskapen före apatin, kollektivismen framför individualismens isolering, deltagandet och makten före maktlösheten. Jag menar; trots allt lever vi i ett kapitalistiskt samhälle där behoven på inget sätt får styra. Det vill säga om du inte kan köpa dig möjligheten att tillfredsställa dina behov. Ett samhälle där allting ska förtingligas och bli varor för byte på en marknad. Propagandan maler på. Idealen pumpas ut från TV, skyltfönster och svindyra livsstilsmagasin. Överallt. Du. Du. Du. DU och din familj kan leva ett annat liv. Köp dig mer tid med barnen. Åk på semester och koppla ner dig. Spa, restauranger, shopping, styla om ditt hem och varför inte en plastikoperation. Jag. Jag. JAG och min familj.

En del människor lyckas trots allt skapa andra sätt att leva tillsammans – men ofta genom att helt ställa sig utanför resten av samhället. Bli någon form av outsiders. Andra skapar det genom sina ekonomiska förutsättningar och genom att de med sina medelklasspolare sluter sig samman. Utvecklar ett frirum stängt för andra och som därmed tappar sin förändrande kraft. Ett slutet medelklassprojekt där du räddar dig själv och några polare från undergången. Men det kan aldrig vara ett alternativ – i min värld får man inte överge samhället, man måste vara en del av det och ständigt bidra till förändringen av det. I min värld innebär en sådan, samhällsfrånvänd, lösning att man köper detta samhälles sätt att tänka, vara och i slutändan faktiskt upprätthåller det. Och det var ju aldrig meningen.

Så vad är vägen fram? Hur formar vi det nya samhället här och nu. Hur skapas alternativa livsmönster samtidigt som vi inte blir världsfrånvända, hur byggs projekt för framtiden där inte jag eller du sätts in centrum utan vi och samhället. Jag vet inte, men behoven finns där och är enorma.

Massprotester mot G8

MOTSTÅND. Heiligendamm – en liten ort med 300 invånare i närheten av Rostock – blir om några dagar centrum för världens politiska och ekonomiska elit. G8 håller sitt årliga möte och följer vanan av att barrikadera sig från omvärlden. Den tyska polisen har gjort vad den har kunnat för att piska upp en ohållbar stämning – random gripanden och tillslag mot G8-motståndare, trakasserier av den globaliseringskritiska rörelsen och försök att hetsa fram en stämning av ”terrorism”-hot. Sjövägen spärras av, hellikoptrara smattrar konstant i luften, Schengeen-avtalet har upphävts, demonstrationsförbud i en area av över 5 km runt Heiligendamm införts och över 16 000 poliser ska bevaka kalaset till en kostnad av närmare en miljard kronor.

Igår hölls den första massdemonstrationen med över 80 000 deltagare och den följs de närmaste dagarna av aktioner, alternativa seminarier, marscher, konserter och ytterligare demonstrationer. Demonstrationen var en gigantisk framgång för den globaliseringskritiska rörelsen som därmed har återfått den kraft ute på gatan som den saknat i ett antal år i samband med G8-mötena efter represssionen mot rörelsen i Genua (som jag personligen upplevde). Den de-eskaleringspolitik som demonstranterna försökt upprätthålla saboteras givetvis effektivt av polisens hysteriska tillslag och retorik inför motståndsveckan. Självklart hjälper det inte att enskilda individer inom det svarta blocket inte kan avhålla sig från att provoceras av den repressiva statsmakten.

Den kommande veckan kommer kampen att stegras och om allt går som det ska så hoppas jag vi får se tusentals aktivister blockera tillfartsvägarna till Heiligendamm. Jag önska dem lycka till, jag är ledsen att jag inte kan vara med er. Men jag ska göra alt jag kan för att hålla mig uppdaterad och sprida informationen om motståndet mot kapitalets globalisering och aktionerna mot G8-mötet.

Vi kan nämligen räkna med att bli missinfomerade av main-streammedia som givetvis, som vanligt, lär fokusera på de bråk och ”kravaller” som förekommer. Därför måste man hålla sig informerad själv, man måste söka den alternativa informationen.

Den informationen får du av den alternativa pressen, den globaliseringskritiska rörelsens olika delar och enskilda individer som själva deltar i aktiviteterna.

Här är några utmärkta källor för information om protesterna:

Flamman
Tyska Vänsterpartiet – DIE LINKE PDS
Indymedia (en)
Indymedia II (en)
Attacs blogg (ty)
Flashradio (en)
Direktrapportering – tidslinje
G8-protest TV (en)
Protestaktiviteterna
Block G8
Move Against G8 – motståndskultur
Rosa Luxemburg-stiftelsens G8-sida (ty)
Via Campesina (en)
Alternativa toppmötet (en)

Glidtackling

BANDITER. I dagens Aftonbladet läser jag om hur 19-årige Markus gjort sin hjälteinsats. Han har stoppat en bankrånare. Det var ingen match för Markus som helt enkelt tacklade omkull bankrånaren och höll fast honom tills polisen kom och plockade honom.

Härligt! Någon som tar sitt medborgaransvar på allvar, nu känner jag mig trygg. Eller inte.

Jag menar var i helvete är vi på väg. Vad är det för ett djävla skitsamhälle som driver en 59-årig – FEMTIONIO ÅRIG – man till en sådan desperation att han försöker råna en bankdjävel på ”en mindre summa pengar”?

Jag satsar mina stålar på utsliten kropp, förbrukad och utkastad. Inte lönsam längre. Tack för god insats, adjö. Hopplöshet, maktlöshet. Kanske en usel sjukpenning eller a-kassa som riskerar att sänkas till svältgränsen.

Samtdigt som direktörerna roffar åt sig. Politikerna smörjer kråset och medelklassen pekar finger. Där har vi banditerna. Glidtackling, någon?

Självbedrägeri

PROUDHON. Känd för sitt bevingade svar ”egendom är stöld” i boken ”Qu’est-ce que la propriété?” (Vad är egendom?) var Pierre-Joseph Proudhon en av de många franska radikalerna under 1800-talet.

Till en början utvecklades en vänskap och utbyte med Karl Marx, en vänskap som fick ett snabbt slut när Marx i ”Filosofins elände” som svar på Proudhons ”Eländets filosofi” formulerade ett skarpt angrepp på Proudhons utopism.

Men även vi icke-utopister kan gilla utopisters ståndpunkter. Som denna Proudhonska sanning uppskriven i Peter Weiss ”Notisböcker 1971-75″:

Revolutionen von oben: fegt självbedrägeri hos demagogerna, vilka tror sig främja revolutionen med maktens hjälp men alltid endast har fått den att gå bakåt. Regeringarna är tillsatta för att hålla världen i tukt och ordning, och ni kräver att de skulle utplåna sig själva för att skapa frihet. Det är omöjligt. Revolutioner måste verkställas av folkviljan.

Kan också läsas som en lärdom för den vänster som inte organiserar och uppviglar folkviljan utan tror slagen vinns i regeringar och på liberala debattsidor.