La Zona

GRYM. Rodrigo Plás långfilmsdebut är ett knytnävsslag rakt i solarplexus på det samhälle som slits sönder av klasskonflikter, rädsla och hat. Ett samhälle som tillåter en allt mer berikad medelklass skapa sig sina egna hermetiskt tillslutna och övervakade områden med egna rättigheter och bestämmelser som skapar en rent ut sagt facistoid stämning när medborgargardet tar lagen i sina egna händer.

Platsen är Mexico City närmare bestämt La Zona en ”gated community” för den rikare delen av stadens medelklass – arkitekter, gynekologer och revisorer. Murarna är skyhöga, kameror bevakar varje gata och hus för att trygga invånarna från den hotande omgivningen illustrerad av kåkstaden som växer alldeles inpå murarna. När stormen slår ut elektriciteten och skadar muren ser tre tonårsgrabbar sin möjlighet att fixa lite stasch genom att ta sig genom muren till det närmaste huset och omfördela en del av rikedomen. Men räden går fel: husets ägarinna och två av pojkarna möter döden, så även en vakt som påstås ha begått självmord. Den tredje pojken, den oskyldige Miguel, befinner sig på flykt innanför murarna. När poliskommisarie Rigoberto snabbt inser att zonens ledande män och kvinnor ljuger om vad som hänt innanför murarna ser de zonens unika status hotad. Grannskapets medborgargarde piskar upp stämningen för att jaga rätt på Miguel som måste röjas ur vägen som det odjur och mördare han är…

Rodrigo Plá lyckas berätta en politiskt intensivt laddad historia om en verklighet som redan är här i många delar av världen och med stormsteg närmar sig även vårt lilla hörn av jorden. Detta gäller inte minst när han skärskådar de normer och värderingar som skapas av en bildligt och bokstavligt talat instängd och isolerad klass som tror sig vara moraliskt ledande men i själva verket är den korrumperande och där barbariet ligger under ytan. Såväl hos de konservativa som de liberala villaägarna i zonen, liksom hos både männen och kvinnorna. Den klaustrofobiska skräcken och de paranoida stämningar som växer fram i området som satts under press driver filmen framåt och skildras fantastiskt bra av de starka individuella och kollektiva skådespelarinsatserna lika mycket som av det skickliga visuella berättandet.

Historiens många spännande och oväntade vändningar rör sig snabbt framåt mot den grymma upplösningen som knyter ihop säcken i denna dynamit till film som sätter fingret på flera djupa samhällsproblem som vi utsätts för i en skenande kapitalism där varje familj och grannskap ska se efter sig själv. Inga utvägar på samhällsproblemen presenteras i filmen och det är tacksamt att regissören inte väljer den enkla vägen ut med en liberal hjälte som rider in på sin vita springare. Konsekvenserna av det existerande samhällsprojektet dras fullt ut och det speglar i slutändan hur medelklassen faktiskt gräver sin egen grav och hur ett fascistiskt tänkande kan få gödas i myllan av och kring en rädd och hotad klass.

Se filmen, det är faktiskt ett litet mästerverk.

——————-
La Zona
Rodrigo Plá (regi)
Daniel Giménez Cacho, Maribel Verdú, Alan Chávez, Daniel Tovar (skådespelare)
Mexiko, 2007

Stödfest för de jordlösa – 1 maj på Bodoni

FEST. De jordlösas rörelse i Brasilien – MST – är en fantastisk rörelse som på allvar ger en betydelse åt den kollektiva kampen och betydelsen av att vara en social rörelse självständig från det politiska etablissemanget som så lät sviker sina rötter och sina löften.

Vi är många som imponerats av rörelsen, dess kamp och dess företrädare. Själv har jag i flera år varit involverad i stödarbetet till MST bland annat genom Ung Vänsters solidaritetskampanj 2003.

I Malmö-Lund har en stödgrupp för MST återigen dragits igång med en blandad skara människor, själv tänkte jag haka på och hjälpa till efter bästa förmåga. En av de första aktiviteterna vi gör tillsammans med UBV, KLIMAX, MANA och Vänsterpartiet är stödfesten på 1 maj på Bodoni.

Alla pengar går oavkortat till MST-projektet inom området audovisual. Så förutom att det lär bli en schysst kväll med bra musik och dans så går pengarna till något så bra som MST.

Se till att närvara och vara på plats i god tid eftersom Bodonis lokaler inte sväljer massorna.

ps Under hela dagen kommer UBV och MST stödgrupper att samla pengar till projektet i såväl Vänsterpartiets 1 maj-tåg som i syndikalisternas tåg. ds

Skanskas etik

UNDERMÅLIG. På väg till personaldagarna i torsdags läste jag en skrattretande artikel om företags etik-arbete. Speciellt roligt blev det ju att just SKANSKA användes som exempel. Ett av de värsta och absolut sämsta företagen vad gäller etik. Vid fikabordet skrattade vi hejdlöst åt artikeln och fick fram papper och penna för att skriva en kortis till Metros insändarsida. Den har så vitt jag kan se inte publicerats men jag återger den här för massorna…:-)!

”Vi läste i dagens Metro (24/1) artikeln om ”Etik på jobbet en ny trend”. Vi kan konstatera att rubrik-sättaren har helt rätt – det är enbart en trend utan verklig substans. Bristen på etik gör det nödvändigt att ha så kallade etikregler. Vi läser vidare i artikeln att Anna Wenner från Skanska presenterar de fyra nollorna, vägledande för Skanskas etikarbete. Som vi känner Skanska handlar det snarare om de nio nollorna – miljardvinster före etiken!

Pontus, Daniel, Markus, Margareta och Åke medlemmar i UBV Latinamerika.”

LÄS GÄRNA dessutom följande länkar om SKANSKA och deras etik…

Pure Nina!

OMG. En av de absolut största är Nina Simone. Hon kombinerar allt man kan önska sig av en stjärna. Hon sjöng för och deltog i den sociala kampen som rasar i USA. En röst som ger oss lyssnare styrka, hopp och rysningar. Hon intar scenen med en enorm pondus och självklarhet – här är jag, hör min sång, agera på mitt budskap.

Det är omöjligt att välja bland hennes produktion av låtar. Det finns helt enkelt för många pärlor om kärlek och saknad, rasism och medborgarrätt, lycka och sorg, självständighet och kamp, den sociala revolutionen och förändringen som krävs för att vi alla ska kunna kalla oss fria.

En av de bästa är iallafall I wish I knew how it would feel to be free.

I wish I knew how it would feel to be free
I wish I could break all the chains holding me
I wish I could say all the things that I should say
Say ‘em loud say ‘em clear
For the whole wide world to hear

I wish I could share
All the love that’s in my heart
Remove all the bars that keep us apart
And I wish you could know how it feels to be me
Then you’d see and agree that every man should be free

I wish I could be like a bird in the sky
How sweet it would be if I found I could fly
Well I’d soar to the sun and look down at the sea
And I’d sing ‘cos I know how it feels to be free

I wish I knew how it would feel to be free
I wish I could break all the chains holding me
And I wish I could say all the things that I wanna say

Say ‘em loud say ‘em clear
For the whole wide world to hear
Say ‘em loud say ‘em clear
For the whole wide world to hear
Say ‘em loud say ‘em clear
For the whole wide world to hear

One love one blood
One life you’ve got to do what you should
One life with each other
Sisters, brothers

One life but we’re not the same
We got to carry each other
Carry each other
Whoah Whoah Whoah Whoah Whoah …

I wish I knew how it would feel to be free
I wish I knew how it would feel to be free

———-
UPPDAERING: Ovan ser du en annan av Nina Simones pärlor. Njut.

Massprotester mot G8

MOTSTÅND. Heiligendamm – en liten ort med 300 invånare i närheten av Rostock – blir om några dagar centrum för världens politiska och ekonomiska elit. G8 håller sitt årliga möte och följer vanan av att barrikadera sig från omvärlden. Den tyska polisen har gjort vad den har kunnat för att piska upp en ohållbar stämning – random gripanden och tillslag mot G8-motståndare, trakasserier av den globaliseringskritiska rörelsen och försök att hetsa fram en stämning av ”terrorism”-hot. Sjövägen spärras av, hellikoptrara smattrar konstant i luften, Schengeen-avtalet har upphävts, demonstrationsförbud i en area av över 5 km runt Heiligendamm införts och över 16 000 poliser ska bevaka kalaset till en kostnad av närmare en miljard kronor.

Igår hölls den första massdemonstrationen med över 80 000 deltagare och den följs de närmaste dagarna av aktioner, alternativa seminarier, marscher, konserter och ytterligare demonstrationer. Demonstrationen var en gigantisk framgång för den globaliseringskritiska rörelsen som därmed har återfått den kraft ute på gatan som den saknat i ett antal år i samband med G8-mötena efter represssionen mot rörelsen i Genua (som jag personligen upplevde). Den de-eskaleringspolitik som demonstranterna försökt upprätthålla saboteras givetvis effektivt av polisens hysteriska tillslag och retorik inför motståndsveckan. Självklart hjälper det inte att enskilda individer inom det svarta blocket inte kan avhålla sig från att provoceras av den repressiva statsmakten.

Den kommande veckan kommer kampen att stegras och om allt går som det ska så hoppas jag vi får se tusentals aktivister blockera tillfartsvägarna till Heiligendamm. Jag önska dem lycka till, jag är ledsen att jag inte kan vara med er. Men jag ska göra alt jag kan för att hålla mig uppdaterad och sprida informationen om motståndet mot kapitalets globalisering och aktionerna mot G8-mötet.

Vi kan nämligen räkna med att bli missinfomerade av main-streammedia som givetvis, som vanligt, lär fokusera på de bråk och ”kravaller” som förekommer. Därför måste man hålla sig informerad själv, man måste söka den alternativa informationen.

Den informationen får du av den alternativa pressen, den globaliseringskritiska rörelsens olika delar och enskilda individer som själva deltar i aktiviteterna.

Här är några utmärkta källor för information om protesterna:

Flamman
Tyska Vänsterpartiet – DIE LINKE PDS
Indymedia (en)
Indymedia II (en)
Attacs blogg (ty)
Flashradio (en)
Direktrapportering – tidslinje
G8-protest TV (en)
Protestaktiviteterna
Block G8
Move Against G8 – motståndskultur
Rosa Luxemburg-stiftelsens G8-sida (ty)
Via Campesina (en)
Alternativa toppmötet (en)

PM och prövandet

PRÖVANDE? För drygt två veckor agerade PM Nilsson på Expressens ledarsida åklagare. Det var dags att reda ut vems skulden var i fråga om Irak. Inte till kriget och det onödiga dödandet, utan vad som gick fel i den svenska debatten. Stycket bär titelen ”Vänsterns skuld i Irak” och är häppnadsväckande arrogant inför det faktum att det vi upplevt är en stormakts illegala krig och ockupation som skapat ett helvete för det irakiska folket. Inte för demokratin och friheten, inte för störtandet av en diktator (installerad och understödd av samma supermakt under många år) utan för makten över regionen och tillgången till oljan.

Nåväl. Det kan väl vara rimligt att sumera även den svenska debatten. Men då vore det väl kanske på sin plats med lite självkritik? Speciellt om man tillhör en av de ledarskribenter som om och om igen aktivt förespråkat bombpolitiken och därmed de facto har en moralisk skuld. Men icke.

PM Nilsson är fri från skuld, istället ligger skulden hos vänstern. Vänstern sabbade en ”öppen, pluralistisk och prövande debatt”. Det var nog egentligen inte så att någon av de ledande liberala ledarsidorna var anhängare av USA-alliansens attack och ockupation av Irak, iallfall inte med särskilt stor entusiam.

Men även motståndskamp mot den amerikanska ockupationsarmén och framförallt att stödja den är förkastligt. Inte bara förkastligt man är motståndare till det irakiska folkets frihet, man är med PM Nilssons ord ”fascist”. Sedan spelar det ingen roll att det är just vänstern som bekämpat Saddam Husseins diktatur eller för den delen att det är vänstern som idag pläderar för just det irakiska folkets frihet och rätt att inte styras av en ockupationsarmé från USA.

Slutligen menar PM att vänstern förlorar moraliskt i Irak. Visst ”USA begick många misstag, har skött ockupationen häppnadsväckande dåligt” och bluffade till och med om massförstörelsevapnen och bör som förlorare lämna Irak. Inte ord om det Irakiska folkets lidande, inte ord om det helvete som USA och ingen annan ställt till med, inte ett ord om det illegala i kriget eller ockupationen. USA bör lämna för att de har varit ”häppnadsväckande dåliga” ockupanter, punkt.

PM jag har ett enkelt, väldigt känslomässigt, budskap till dig:

Nästa gång, när du sitter och filar på en artikel om den svenska debatten, fråga dig då vad de 650 000 oskyldigt mördade, civila irakierna, tycker om din saknad av den ”öppna, pluralistiska och prövande debatt” som krävde bombning av Irak. Och håll käften tills du kommer tillbaka med något som åtminstonne liknar reflektion och självkritik.