VÅRD. I min lilla etta kan man ur högtalarna höra kanske Sveriges just nu bästa kille med gitarr. Inte nog med det, hans sjunger dessutom en av tidernas bästa poeter och trubadurer, den egensinnige Vladimir Vysotskij.
Om jag inte minns fel så uppträdde Dan Fägerquist på Ung Vänsters 100-årsjubileum i Uppsala (2003) och redan då var han grym. Nu hittar jag tillbaka till hans fantastiska tolkningar tack vare det i Sverige återuppväckta intresset för Vysotskij. Första gången jag stötte på Vysotskij i svensk tolkning var i början av nittiotalet, Tobias på min gymnasieskola hade en föreställning på Kulturkammaren. Redan då drabbades jag av kärlek till denna dissident, ordkonstnär och sanningsägare.
Man måste kanske höra många av de smått absurda texterna för att förstå storheten. På svenska gör sig musiken faktiskt riktigt bra. Andra som tolkat Vysotskij på svenska är Teater Upp Å Ner med tidigare v-riksdagsledamoten Tasso Stafilidis samt Fria Pro-teatern med Stefan Ringbom i spetsen som fortsätter sjunga Vysotskij.
På Dan Fägerquists hemsida kan du höra flera av hans tolkningar bland annat denna sjukt grymma sång!
PÅ SJUKHUSET
Förr när jag bodde hos min brorsa
ja då var livet bra.
Men nu bor jag i ett gipsskal
på ett sjukhus här i stan
Strunt i flickan, strunt i flaskan
strunt i världen som den var.
Han till höger dog i morse,
han till vänster finns knappt kvar.
Och så ropa han till vänster
mitt på dan när solen sken:
Hördu grabben, hördu grabben
dem har ta´t ditt ena ben!
Syster det är inte möjligt
nä det måste va nåt skämt.
Skär vi bort nåt är det fingrar;
det har doktorn sagt till mig.
Men han till vänster bråkar med mig
både bitida och sent.
Till och med i sömnen yrar han
hela tiden om mitt ben.
Du får aldrig mera stå upp,
du får aldrig se din fru.
Gosse om du kunde se dig själv från sidan nu.
Om jag hade kunnat krypa
skulle jag ha krupit ut.
Och så skuller jag ha slagit
han till vänster på hans trut.
Har jag två ben eller inte?
Han till höger var min vän.
Om han hade vart i livet
skulle han sagt sanningen.
