Den så kallade debatten om Bjuv och Findus

LEDARTRICK! Ett trick en kan använda när något i ens omgivning helt enkelt inte går att använda för att bevisa sin egen världsbild är att helt enkelt hävda att det beror på andra problem än den faktiska anledningen. Det är ett trick ofta ledarsidor tar till och eftersom de allra flesta är borgerliga så ligger det ju nära till hands att tro att det är ett borgerligt trick för att slippa diskutera de verkliga problemen.

Nu senast i förra veckan så använde sig våra två största ledarsidor av exakt samma trick. Både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter som inte med en stavelse – vare sig innan eller därefter –  berört Nomad Foods katastrofala beslut att lägga ner Findus i Bjuv eller funderat kring de verkliga orsakerna till beslutet som för alla som vill se ligger i öppen dager.

Hanne Kjöller hävdar i DN att det beror på regeringens ”politik får Findus att föredra Tyskland” bland annat skattepolitiken låter hon påskina. Detsamma gör Maria Ludvigsson i SvD som kopplar samman det med Spotifys famösa brev som kräver avreglerad hyresmarknad, programmering på schemat och sänkta skatter. Bådas infantila utgångpunkt är att vänstern (och för Hanne och Maria är sossarna också i allra högsta grad vänstern) hatar företag.

Det verkar inte spela någon roll att Nomad Foods beslut grundar sig i att de är ett kortsiktigt riskkapitalbolag som köpte upp ett starkt varumärke och konkurrent i syfte att konsolidera sina marknadsandelar och eleminiera just konkurrensen. Eller för den delen att Nomad Foods störtdykt på New York-börsen och därför behövde kapa kostnader för att visa sig dugliga inför marknaden för att upprätthålla vinsterna och utdelningarna.

Problemet är ju bara att denna förklaring inte passar in i Hanne och Marias världsbild. Tråkigare är att de inte ens vill ha debatt om sin världsbild. Samma dag som deras ledare publicerades skrev jag en replik till var och en. Efter några dagar behagade DN höra av sig och tacka nej till repliken, Svenska Dagbladet har till dags dato ännu inte ens bemödat sig för att tacka nej till repliken. Så kan de borgerliga ledarsidorna utan debatt få basunera ut sina ”sanningar”.

Jag publicerar istället här mina repliker för eftervärlden (de liknar varandra).

Replik på Hanne Kjöllers ledare i DN ”Synd på så rara ärtor”

Kortsiktiga ägarintressen la ner en konkurrent
Hanne Kjöller skriver i DN om Findus i Bjuv. Lite sluggeraktigt som hon brukar och det är underhållande. Men det tacklar inte problemet där 450 Findusarbetare riskerar jobbet och över 500 odlare drabbas. Dessa odlare och arbetande människor förtjäna av Sveriges största och viktigaste tidning.

Faktum är ju att nedläggningen av verksamheten vare sig beror på bristande lönsamhet, för höga skatter eller några lagar som Hanne Kjöller svepande hänvisar till. Möjligtvis är det bristen på lagar som gör det allt för lätt för riskkapitalbolag och kortsiktiga ägarintressen att lägga ner lönsam och välskött verksamhet.

Findus har bollats runt av kortsiktiga ägare och när Nomad Foods tog över för knappt ett halvår sedan så blev det ett rekordkort ägande. Det mesta tyder på att Nomad Foods, med bas på Brittiska Jungfruöarna, helt enkelt köpt upp ett varumärke och konkurrent, helt enkelt för att lägga ned det. Extra häppnadsväckande är naturligtvis att svenska pensionspengar förvaltade av Första AP-fonden är en storägare i Nomad Foods via 1.4 miljarder i riskkapitalbolaget Pershing Square Holdings, med säte i skatteparadiset Guernsey och därmed är med och slår sönder en fungerande och lönsam verksamhet.

Sverige behöver AP-fonder som också har ett tydligt uppdrag att utveckla näringslivet i Sverige, ta socialt ansvar och trygga jobb i lönsamma företag istället för att bidra till en rövarkapitalism där kvartalsägande och kortsiktighet krossar en hel bygd.

Nu har första AP-fonden en möjlighet att medverka i ett trendbrott och istället bidra till långsiktigt, stabilt ägande som utvecklar verksamheten och bygden. De skulle därmed verka i den anda som alla fina dokument om värdegrund, VD-ord och årsredovisningar andas om just långsiktighet, engagemang i ägandet och socialt ansvarstagande.

Vi politiker borde kunna samlas i ambitionen att skapa såväl regelverk som ett klimat som gör det svårare och dyrare för kortsiktiga ägare och riskkapitalbolag att lägga ner fungerande och lönsam verksamhet. Det borde i grunden inte vara svårt att även för liberaler omfatta en sådan hållning.

Daniel Sestrajcic, skattepolitisk talesperson för Vänsterpartiet

Replik på Maria Ludvigssons ledare i SvD ”Efter Bjuvbesöket: som om S bryr sig om företag…”

Kortsiktiga ägarintressen la ner en konkurrent
I tisdagens SVD skriver Maria Ludvigsson för första gången om Findus och Bjuv. Men det är ju sorglig läsning som snarare ska bekräfta Ludvigssons egen självbild än att tacka problemet. I Bjuv handlar trots allt om människor av kött och blod som förlorar sina arbeten och försörjningsmöjligheter. 450 Findusarbetare riskerar jobbet, 500 odlare drabbas. Dem förtjänar bättre av en av Sveriges ledande tidningar.

Faktum är ju att vare sig för höga skatter, personaloptioner, bostäder eller utbildningssituationen, förvisso viktiga frågor, ligger bakom nedläggningen. Tvärtom beror det på att Findus allt för länge bollats runt av kortsiktiga ägare och när Nomad Foods tog över för knappt ett halvår sedan så blev det ett rekordkort ägande. Nomad Foods, med bas på Brittiska Jungfruöarna, köpte helt enkelt upp ett varumärke och konkurrent, för att kunna lägga ned det. Extra häppnadsväckande är det naturligtvis att svenska pensionspengar förvaltade av Första AP-fonden är en storägare i Nomad Foods via 1.4 miljarder i riskkapitalbolaget Pershing Square Holdings, med säte i skatteparadiset Guernsey och därmed är med och slår sönder en fungerande och lönsam verksamhet.

Sverige behöver AP-fonder som också har ett tydligt uppdrag att utveckla näringslivet i Sverige, ta socialt ansvar och trygga jobb i lönsamma företag istället för att bidra till en rövarkapitalism där kvartalsägande och kortsiktighet krossar en hel bygd.

Låt första AP-fonden medverka i ett trendbrott och istället bidra till långsiktigt, stabilt ägande som utvecklar verksamheten och bygden. Det är en konkret fråga som vi borde kunna samlas kring för Bjuv och för välskötta och väl fungerande företag i Sverige. Det borde i grunden inte vara svårt att även för Maria Ludvigsson att omfatta en sådan hållning.

Daniel Sestrajcic, skattepolitisk talesperson för Vänsterpartiet

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s